Bara Barfotabarn

Då har man så klarat av första dagen i skolan efter praktiktiden. Leksand är inte alls lika hemskt och ensligt som bilden jag tidigare målat upp i mitt huvud. Visst är det ruggigt väder, dimman ligger tät och det småduggar mest hela tiden men annars är det faktiskt ganska så härligt att vara tillbaka. I alla fall om man tänker på alla fina och glädjefyllda återseenden av klasskompisar och vänner. 

Denna dag har varit full av energi. Jag och Sara Geite var uppe och ute i yrvädret redan klockan 6 i morse. Vi tog en morgonpromenad i närmare 1 timme. Skall erkännas att sängen lockade starkt och att första blicken ut genom mitt slitna sovrumsfönster i stugan inte riktigt fyllde mig med njutning och längtan ut... Men som vanligt, bara man tagit den där lilla backen upp till stuga 28 så blir det lättare. Nu gäller det, godisuppehåll (innefattar även bakverk, dricka, diverse snacks, popcorn, nötter och naturgodis) och träning skall fram till jul fylla mitt liv och så skolan förståss. Jag ser hela tiden min nyligen inköpta partyblåsa till nyår framför mig, den ger bra motivation.  :D

I skolan fick vi sedan till uppgift att två och två göra en sketch om hur vi haft det på vår praktik, ämnet vi skulle beröra var ledarskap. Jag och Malmötösen Geite valde att jobba ihop. Det hela blev ett lyckat framträdande som lyckades locka många till skratt. Redan här var jag supernöjd med dagens utfall.  

När skoltimmarna kommit till ända promenerade jag och samma tös som tidigare nämnts, in till Noret. Jag införskaffade här ett träningskort för 385 kronor. Mycket pengar för en student men väl värt varenda krona. Som jag tidigare skrev i ett inlägg så vägrar jag ge vika för november och dess deppiga uppsyn. När så träningskortet var inhandlat var det dags. Vi tränade hela två pass. Först blev det 1 timme step med core (magträning) och detta följdes sedan upp med 1 timmes box. Det var ett riktigt roligt om än tufft träningspass. Geite kämpade på och hon var verkligen jätteduktig för att vara första gången.

Jag hoppas bara att jag lyckas kravla mig ur sängen imorgon, killarnas slag och nävar på boxningen var inte att leka med och ni vet ju hur jag är. Inte kan man be dem slå lite lättare heller, nej snarare tvärt om. Man är väl ingen vekling och jag vägrar vara sämre än en kille. Jag skulle minsann visa dem! Jag är glad att det var de som fick köra först, sedan var det ju lätt som en plätt att ta fram all uppbyggd ilska och slå på allt man hade. He, he! ;) Både killen i den fula gula tröjan och killen i den blå, lite mindre fula tröjan kommenterade min styrka. De sa båda något i stil med: Du har ju riktigt krut i dina slag, vilken kraft! Nöjd och glad (om en lite öm) lämnade jag så lokalen med huvudet högt. Även om man är tjej så kan man faktiskt slå riktigt hårt, så det så!!!! :P    

Jag och Geite kände oss riktigt duktiga och nöjda då vi knatade hemåt i höstmörkret. Ovanför oss lyste redan stjärnorna klart och vi njöt av tystnaden omkring oss. Det enda som hördes var naturen och ett svags, svagt sus långt bortifrån från någon bil. Det var jag, Geite och skogen.

Nu ska jag hoppa in i duschen och sedan väntar sängen. Måste lagra på med energi till morgondagen. Då väntar nämligen ännu en rask morgonpromenad om benen bär, skola och sedan ett nytt träningspass (Just move it, någon form av dans). Men det ska nog inte vara något problem med min envishet och vilja.

Sov gott alla söta!