Bara Barfotabarn

Ännu en underbar dag har kommit till ända... Ligger i en mörk vrå av lägenheten på min tunna skumgummimadrass och försöker komma på när det sist kändes så här härligt att leva.
Det var ett bra tag sedan luften var så lätt att andas och världen var så fin. Hade nästan glömt att det kunde kännas så här bra utan någon särskild anledning, mitt i vardagen.

Ta bara min färd i tunnelbanans rulltrappa igår morse som exempel:
Jag, precis som så många andra denna vanliga halvt dystra morgon, traskar av tunnelbanan vid Liljeholmens station. En i mängden men ändå inte... I öronen strömmar härlig sång av Hello Saferide, det är låten "The Quiz". En våg av glädje och pirr väller över mig då jag tar första steget upp i rulltrappan.
På resan upp för den långa och branta trappan kommer plötsligt en kraftig vind susande och griper tag i alla passagerare. Vissa blir störda, liksom ryser till av obehag. Men inte jag!
Jag kan inte låta bli att le medan vinden leker i mitt hår precis som på vilken framgångsrik och vacker filmstjärna som helst... Musiken pulserar i min kropp och själ och jag fnittrar till. Vid det här laget är det många som stirrar lite försynt på mig, särskilt strömmen av människor jag möter på väg ner i tunnelbanans gytter.
Inga sura miner idag, tänker jag. Jag ska allt visa dem! Så jag släpper bara fram all glädje och energi som bubblar i min kropp och skuttar upp för den resterande biten av rulltrappan, på väg mot en härlig dag... 

Tänk om alla dagar kunde kännas just såhär. Inget som kan störa eller få en ur balans. Man är i fullständig harmoni med sig själv och omvärlden. Jag tror det kallas lycka... 

Så tillbaka till min tunna skumgummimadrass i min lilla mörka vrå.
Det finns ingen annan plats jag hellre skulle vilja befinna mig på just i detta nu...

Natti natt Stockholm!


Det finns enbart en sak, eller snarare två som kunde göra min vistelse i Stockholm bättre.
Det är mina två snotisar som väntar på mig hemma i Hedemora. Pyret och pytte!  Saknar mina små odågor!