Bara Barfotabarn

Igår var en väldigt lång dag. Jag spenderade dygnets ljusare timmar vankandes fram och tillbaka, upp och ner på IKEA i Kungens Kurva. Vi skulle köpa inredning och möblemang till ett nybygge, ett visningshus. Detta innefattar allt, från bord, stolar och sängar till de små viktiga detaljerna. Tanken är att huset skall kännas bebott och mysigt inbjudande. 

Jag bubbade och bar, funderade och planerade. Mot slutet av min vistelsen på IKEA kunde jag riktigt känna hur hjärncellerna en efter en skrumpnade och gick upp i rök. Det finns bara kapacitet för en viss mängd av intryck och tankar och jag hade med råge förbrukat upp allt mitt lagringsutrymme. Det svåraste var då vissa produkter och större möbler inte fanns och vi blev tvingade att tänka om. Detta hände ett par gånger under dagen kan jag lova. Men det var bara att bita ihop, samla energi och rycka upp sig. Allt måste ju fungera ihop, matcha men ändå inte kännas övermatchat.

Ni må tro att folk var roade då jag och Marlene slutligen skulle betala hela kalaset och radade upp vårt lass med varor i ledet till kassadisken. Hela 8 vagnar blev det! Dessa 8 vagnar innefattade då enbart småprylar och mindre möbler från tag-själv lagret. När vi var klara med denna cirkusakt var det bara att ta nya tag. Det bar av till varuutlämningen där flera vagnar med möbler väntade. Som tur var skulle vi inte själva transportera inredningen utan vi skulle ta hjälp från IKEA. Efter en hel del strul och ompackning (kunde ej lämna glas och porslinssaker, ingen försäkring som täcker) var vi nere på 11 pallar (66 kolli). Nu återstod bara lite pappersarbete från deras sida. Här snackar vi "red tape" på hög nivå. Självklart blev det komplikationer i detta skede. Personalen kunde inte hitta adressen det hela skulle levereras till. Ca 30 minuters datastrul och 1 toabesök senare var det så äntligen klart. Vi var på IKEA redan kl. 10.00 på morgonen och kom inte därifrån fören en betalning på över 60 000kr var gjord, och klockan hade blivit en bit över 19.00. 

Men för guds skull, tro inte att min arbetsinsats var slut med det. Nej, det blev en sväng till Bolagret också där en trött kollega väntade på att bli skuldfri och utbetald. Efter detta väntade en sväng till lagret där vi lastade av alla varor från Bolagret. Tur att det satt en dalkulla bakom ratten på den skruttiga lilla skåpbilen, fort gick det. Heja Marlene! Vi lämnade lagret när klockan var närmare 20.00. Marlene skjutsade mig, i samma ilfart som tidigare till Fridhemsplan där tunnelbanan väntade.

Äntligen hemma!! Jag öppnar dörren och möts av den ljuvliga doften av nygräddade pannkakor. Min älskade sambo Elin och hennes kille Emanuel bjuder på käk och trevlig stämning. Pankakor och vin, mums! Själv bidrog jag med hunger och levande ljus (så klart! ;)). Vi tittar på Idol, gnabbas lite om vem som borde åka ut och njöt av varandras sällskap.

För att toppa denna fullspäckade dag, som av en händelse, helt oplanerat slutar kvällen med utgång och mer vin.. Jag och Hanna ger oss ut i ruset. Första stopp blir Tranan, ett mysigt tillhåll beläget bara några hus bort från vår lägenhet (hur kan vi ha missat det?). Både Hanna och jag är på gott humör och känner för att slå klackarna i taket. Vi bestämmer oss för att dra vidare och hamnar så slutligen på Berns. Vilket ställe! Man kunde verkligen känna att det var en byggnad med mycket historia. Här har många människor mötts genom åren. Rödbelysta kristallkronor, guldplafonder, maffiga pelare, spiraltrappor, balkonger och såklart, det bästa av allt, levande ljus. Det blev en härlig avslutning på en som sagt mycket lång dag..

När jag vaknade i morse fick jag en chock. Vad har jag på min underarm!?? Ahhh, något rött!! Jag gnuggade mig i ögonen och inser snart att jag har en stor, fet, röd stämpel bestående av siffror på min arm.  När jag tittar på stämpeln på min arm tänker jag på kött. Den påminner lite om stämpeln som man ibland ser på kött, med datum för slaktdag m.m. 
Skrämmande tanke men kanske stämplen ändå passar in där på Berns med det röda ljuset och köttmarknaden av närkontakt och kvart i tre ragg!? 
Jag minns att jag och Hanna diskuterade just stämpel då vi betalat in oss på Berns. Vi fick ingen då och var lite konfunderade över det hela. Men någon gång under vår tid på Berns så har jag ändå lyckats få en stämpel. Kanske var det då vi gick en trappa ner på Berns och lyckades komma in på någon slags klubb (tur att vakten gillade Hannas mössa så pass att han lyfte på repet och släppte in oss! ;)).Jag kan inte minnas riktigt hur det gick till. Jag ska fråga Hanna i kväll, vi ska gå på bio och bara ta det lugnt.
Nedan följer en bild på min ljuvliga "tatuerade" underarm. Enjoy! ;)