Bara Barfotabarn

Idag har jag begett mig med bil ut i den ilande storstadstrafiken här i Stockholm igen. Eftersom Marlenes knä fortfarande satte sig på tvären och inte ville detsamma som Marlene själv, fick jag så återigen ta ett stadigt tag i ratten och köra oss till vår destination för dagen.  Idag var vi till Hjorthagen och inredde en tvåa. Resultatet blev lyckat och jag känner mig mer och mer avslappnad i min körning.
Jag antar att det är som man säger, övning ger färdighet. ;)

Denna dag, som så många andra började riktigt bra. Jag stod i det gråa, höstmurriga Stockholm och betraktade de gula löven som bjöd upp till virvlande dans efter Sankt Eriksgatan. Jag stod där uppkrupen under en markis och njöt av regnet som smattrade ovanför mitt huvud. I öronen strömmade musik av Le Sport och så kom den. Den där härligt ljuvliga känslan inom en som man inte kan beskriva med ord. Välbehag, glädje, lugn och så det där välbekanta fnittret och bubblet i magen. Något som bara rinner över och måste hitta en kanal ut i det fria. Det börjar någonstans i maggropen och så letar det sig uppåt. Röda kinder och ett stort, brett leende klär mina läppar. Jag hälsar artigt på diverse främlingar som passerar gatan fram, ser dem till och med i ögonen, bjuder på ett leende.  Många blir förvånade av min uppsyn och glada nuna men de ler ändå tillbaka. Vissa vänder sig om då det gått några snubblande steg fram, skakar lite på huvudet som om de funderar och grubblar av detta mysterie de just beskådat. En glad tjej som hälsar på en främling!? Ibland undrar jag vilken värld vi liver i. Jag beslutar mig för att hädanefter försöka göra detta lite oftare, det skänker så mycket glädje och även lite värme i vår annars så kalla värld. Plötsligt avbryts mina tankar abrupt av mobilen som ringer. Det är Marlene som är redo att bege sig, men först en sväng till 7 eleven…   

Efter jobbet blev det en sväng till tvättstugan och så kom söta Marika på besök. Det blev pratstund och hett te… För ovanlighetens skull vara alla mina snotisar till sambos hemma, samlade under samma tak. Detta är en företeelse jag kan vänja mig vid, trivs bra när jag har dem alla runt om mig.
Min egen lilla Stockholmsfamilj! Love You's!!! ;)

Jag sitter nu och njuter av brinnande ljus och glöden som börjar falna, känner mig nyduschad och fräsch och lycklig. Det knakar i väggen, alla söta flickor har krupit till sängs och lugnet har lagt sig på Karlbergsvägen 26.

Sov gott Stockholm…