Ruddalen


Här kommer lite upplyftande bilder till de stackare som befinner sig i snöiga Stockholm idag. Tänk vad vädret och klimatet kan variera i vårt avlånga land. Så fort regnet lugnade ner sig i Götet idag tog jag på mig springskorna och begav mig ut för en tur i vackra Ruddalen. Idag tog jag den långa svängen för första gången, det blev ca 45 min jogging. Nöjd, glad och full av vårkänslor begav jag mig sedan hem efter kameran. Denna dag måste dokumenteras och nedan ser ni resultatet. I skogen är våren på intåg och det växer så det knakar i skog och mark. Bäckarna glittrar inbjudande, harsyran breder ut sig under trädkronorna, fåglarna kvittrar och det doftar jord. Kaprifolen bär gröna sköra knoppar och om jag inte är helt ute och cyklar så tror jag mig ha sett de första spåren av vitsippor. Underbart!












Där min joggingrunda tar sin början finns en hel del klotter. I vanliga fall tycker jag inte om grafitti men jag måste ändå medge att det är ganska så läckert när oskyldig och ren natur möter dessa knalliga färger. Se fler bilder nedan.. 








Är detta konst? Mot min vilja så gillar jag det faktiskt.


Gettofågelholk! :D














Vacker bark med inslag av blå färg.




Snacka om färgexplosion!


Våren är på väg.


Grön, skön mossa.






Vackra fröställningar som skallrar i vindens grepp...






Grönt är skönt!






Vide.


Det knoppas för fullt på alla buskar och träd.














Vattnet i de små vårbäckarna skummar, bubblar och fräser där det porlar fram.










Fina stenhällar finns det gott om i Ruddalen.


Vårbäck...






Ormbunkar.


Kaprifol.



När som jag kom svischandes nerför backen på Barytongatan tog jag i lite extra och gjorde ett ryck hela vägen in på gården och fram till porten. Där stod två förstummade små pojkar och bara gapade (skulle gissa på 7-8 år gamla). Medan jag stannade upp för en kort stretch tog en av pojkarna mod till sig och tog till orda. - Vad snabb du är, joggade du bara nu? Kan du springa fortare? Jag svarade att det kunde jag nog bara jag ville men att då måste man träna mycket. De såg allvarligt på varandra och nickade. Så måste det vara. Jag har alltså nu två små nya fans här i Kaverös och det ska erkännas att det känns bra. Jag blev så glad av att se dem och deras miner och känner nu att jag måste hålla i med min träning. Har man fans så har man och då måste man leva upp till deras förväntningar. Nu ska jag slänga mig in i duschen och sen blir det lite städning innan Karro kliver in genom dörren till vår lilla lya.

Ha det gott och Stockholmare, ha förtröstan. Våren är på väg, jag lovar! <3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0