Bara Barfotabarn

Sådær! Det ær fredag och 45 minuter efter joggsing (før er som inte vet så ær joggsing jogging i kombination av sång). Idag tog jag mig samman efter en underbart rolig och givande dag på jobbet och begav mig ut før att flåsa lite. Det blev den vanliga rundan, upp før kvarterets backe, øver den fantastiskt vackra veteængen i solnedgången, runt fængelset, førbi bageriet och så hem igen. Før førsta gången på længe tog jag verkligen i och satsade allt. Jag vågade ta ut stegen till fullo, något jag inte riktigt vågat innan på grund av oro att skada knæt eller før att få ømmande benhinnor. Att jogga på asfalt har aldrig riktigt varit något før mig men idag var det ljuvligt! :D Allt gick så oførskæmt lætt och det kænndes som himmelriket då jag tog satts upp før backen och hørde hjærtata banka, pulsen slå och kænnde kroppen rusa. Det ær verkligen hæftigt nær man ær helt i frid med sig sjælv, ett med sin kropp. Kænnslan av att man kan klara næstan vad som helst, att man orkar allt och kroppen som gnor på som en vælsmord maskin. Gud så underbart! Innan joggsingen var jag aningen trøtt men nu har jag fått en rejæl dos med ny energi och endorfinerna gør små frivolter innom mig. Nu gæller det bara att kanalisera all denna energin och førbruka den på rætt sætt. Få se nu... 



Denna låt med Madonna får mig alltid sugen på att røra på mig, den ær så bra att træna till och får mig alltid att ge det dær lilla extra som gør den stora skillnaden.


Josefin Piggelin