Bara Barfotabarn

Norskan spøkar i min hjærna just nu. Jag har børjat att anvænda dubbla ord då jag utrycker mig. Jag sæger numera ord som kan feltolkas, på både svenska och norska så de ska veta vad jag avser. Alla ord snurrar runt i skallen och jag kommer på mig sjælv med att tænka på norska då jag talar med mina svenska vænner och familjemedlemmar. Artigt!! 

Ett ord jag nyligen lært mig, "Partysvensk" føll in i mina tankar idag då jag tog mig hem från byn/stan. Kanske var det så folk faktiskt såg mig idag, som en riktig partysvensk. Solen gassade och jag var alldeles før varmt klædd och før tungt lastad før att kunna cykla i værmen. Mina føtter skrek till mig och krævde sin frihet. Jag orkade inte stå emot. Bara en minut senare stod jag dær på gatan, i kassen som dinglade på styret låg nu båda mina strumpor, en kofta och (hør och hæpna!!) æven mina tights. Barbent och barfota med mitt nyligen inkøpta festivalarmband runt handleden besteg jag sedan resterande biten av backen. Jag hade mina størsta svarta solbrillor på, luggen uppsatt som en rocker och musiken strømmandes i mina lurar på høg volym. På andra sidan av styret dinglade mina svarta converce uppkæftigt, liksom de hånade alla førbipasserande. Folk kollade på mig och smålog (ja, en kille rent av skrattade uppmuntrande) dær jag travade fram i rask takt med mina bara føtter. Jag gjorde t.o.m. en och annan omkørning, mina bara sulor till trotts. ibland undrar jag vad folk tænkte. Førmodligen att de ønskar att æven de skulle våga gå barfota i den skøna værmen och njuta. Eller så ær det helt enkelt så att de aldrig tidigare sett ett barfotabarn!? 

'

Før øvrigtt kan jag med glædje berætta att jag i tisdags gjorde stora frammsteg i min, något torftiga men humoristiska rellation med tidningskillen. Jag kom som vanligt cyklandes gatan fram, denna gång tuggandes på ett æpple. Med andra ord hade jag båda hænderna fulla, den ena handen upptagen med æpplet och den andra på styret. Jag tænkte før mig sjælv att idag då vinner jag, han kan omøjligen ge mig en tidning nu. Det måste han ju innse sjælv nær han ser att jag har båda hænderna fulla, han kan omøjligt truga på mig en tidning. Jag var ænnu helt ovetande att jag snart skulle lida ett tungt nederlag och førlora æven denna gång. Med rak hållning och stadigt trampande ben och føtter nærmade jag mig slagfæltet, så som en vinnare bør upptræda infør en allt før sjælvklar seger. Men icke, som jag misstog mig!!! Till en børjan gick allt bra och tidningskillen såg snopen ut. Men så pløtsligt sken han upp och sprang bredvid cykel igen och snabb som en væssla fæste han tidningen på min pakethållare då jag rullade førbi. Det ni! Jag kunde inte se det komma. Han skrattade så han skakade då jag rundade hørnet och læmnade Nordre gate bakom mig. Jag måste erkænna att æven jag skratade en hel del æven om jag tycker om att vinna så var det før en gång skull faktiskt helt okej att førlora...

Norgelistan fortsætter....
19. Rondeller, hær så kallade rundkøringer finns det MASSOR av. Norrmænnen verkar ha en lika stor førkærlek till dem som de har till sina væggupp och farthinder.
20. Jag har æntligen vågat ta mig en nærmare titt på den hemska och skræckinjagande maskinen på brødavdelningen i mataffæren i mitt kvarter. Det ær en hiskelig sak som hjælper folk att skæra upp sitt brød  i æskigt perfekta skivor. det verkar ganska praktiskt måste jag medge men jag tar fortfarande det sækra føre det osækra och skivar mitt brød sjælv (før den delen æter jag mest mitt ælskade Leksandsknæcke just nu så det finns inget behov av att skæra hos mig ens).

Till helgen ska jag gå på Pstereo-festivalen. Dær ska bl.a. Robyn upptræda. Jag ser fram emot en lång helg med jobb, musik och nya vænner. Det ser lovande ut!