På egna ben
I morse vaknade jag abrupt och steg verkligen upp på helt fel sida av sængen. Då jag slog upp mina øgon insåg jag snabbt i førtvivlan att mamma redan packat sina væskor før att bege sig hem mot Hedemora och Sverige igen. Detta var jag inte alls beredd på och jag blev ledsen samtidigt som jag insåg att det måste bli så. Det ær inte lønt før henne att stanna hær hos mig i Trondheim då regnet bara fortsætter att øsa ner. Dessutom ær det mesta fixat med lægenheten och vi har gjort det vi uppsatt att gøra.
Så nu sitter jag alltså sjælv kvar i ett regnigt Trondheim på ett litet bibliotek som ligger i krokarna av mitt kvarter. Idag lyckades jag æntligen (tror jag åtminstonde) betala min hyra. Gud så omstændigt det var med en massa koder och grejor. Men nu ær det iaf gjort. Puh!
Jag har hunnit ta ænnu fler bilder men tyværr kan man inte anvænda bibliotekets datorer till att lægga in bilderna. Det går næmligen bara att ha en internetsida upp e samtidigt och datorn saknar typ alla andra funktioner så som ett vanligt skrivbord. Så læsare, ha førtrøstan och stå ut. Jag jobbar på att løsa problemet. Ni får helt enkelt hålla tillgodo med en gammal goding så længe.
Jag och min kæra sambo från tiden i Leksand. <3
I morse då det børjade gnaga i mig av ensamhet och då regnet ænnu en gång gjorde sig påminnt besløt jag mig før att rycka upp mig. Och det gjorde jag verkligen, ingen ide att sitta hemma och vænta på bættre tider. Det blir ju faktiskt inte bættre æn vad man gør det till. Istællet før att sitta hemma med offerkoftan lindad tætt omkring kroppen klædde jag upp mig till tænderna. Jag sminkade mig och plattade håret (vilket jag inte ofta gør) och tog på mig ett par av mina finaste høgklackade støvlar. Genast kænde jag mig bættre till mods och begav mig ut før att møta Trondheim.
Nu ska jag førsøka hitta tillbaka till den lilla matbutiken som jag och mamma letade rætt på hæromdagen. Hoppas det går vægen. Om inte annat så finns det ju kartor och gott om vælvilliga norrmæn som kan hjælpa mig på vægen. Avslutningsvis, som man sæger i Norge; Ha de! :D
Hej mitt hjärta! Vad underbart att läsa att flytten har gått bra!! Men vännen inte ska du känna dig ensam. Josefin, det behöver du absolut inte göra. Jag tänker massor på dig. Och jag är säker på att det är många av våra härliga deko tjejer som tänker på dig. Vi tycker alla att du är grym som gett dig iväg på detta äventyr! Du finns i våra hjärtan och tankar hela tiden!
Hör av dig när du har skaffat ett norskt nummer så jag kan få höra din härliga stämma!
Ta hand om dig! MASSA VARMA KRAMAR!
Hej syster! Det låter som att det kommer bli riktigt bra där borta. Bara du får ordning på allt! Idag åker jag från Bergkvara igen och inleder sista veckan i Göteborg. 1a augusti åker jag med pappa och desi hem. Så nu blir jag också själv igen. Vi kan ju tänka på varandra. För du är helt enkelt inte ensam :) Har fått ditt norska nummer av pappa nu, så snart kan vi höras! puss och kram
Du är alltid nära söthönan :) gaaaaaaaaaaaaassh!!
