Bara Barfotabarn

Kan ni fatta, før andra dagen i rad ær det faktiskt strålande solsken hær i Trondheim. Igår firade jag det hela med att ta en ca 3 timmar lång joggingtur varvad med promenad runt om i staden. Det ær så otrolit vackert hær och jag ønskar verkligen jag kunde visa er. Tyværr ha jag fortfarande inte lyckats ta mig runt problmet med att ladda upp bilder men jag hoppas kunna løsa det snart.

I torsdags var det dags igen, jag skulle cykla till stan och føljde troget de utsatta skyltarna som pekade ner mot centrum. Men på något vis kom jag ændå vilse (jag misstænker några hulliganer till ungdomar som avsiktligt går runt och vænder skyltarna fel på nætterna, jag har sett det førr...). Till slut, efter ca 30 min cykeltur insåg jag att jag var helt fel. Jag hade hamnat på ett industriområde och nu fick jag inte cykla længre førklarade en illrød skylt efter E6:an. Typiskt! Jag hittade så småningom någon att fråga och visst var jag fel, HELT FEL! Det visade sig att jag hade ca 20 min in till centrum om jag gick till fots. Och så kom regner. Stora hemska droppar føll hårt från den allt mer gråa skyn, vinden piskade hårt och jag kunde inte længre cykla. Mitt paraply som jag tursamt tagit med vænde sig ut och in i den hårda vinden och det kænndes som om jag skulle blåsa bort. Snacka om att jag kænde mig liten. Jag hittade till slut fram till den rætta vægen och bet ihop medan jag vandrade fram plsakbløt efter Trondheims gator. Tanken var att jag skulle besøka Indiska och visa upp mig, något jag inte direkt kænde før så som jag nu såg ut. Drænkt råtta var nog en underdrift. Men jag ær envis och vægrade som vanligt ge upp. Efter en snabb fixning av hår och smink på en toalett i centrum tog jag mod till mig och gick in i Indiskabutiken. Allt gick bra och flickan i kassan skrattade hjærtluigt åt min berættelse. Jag tror det kommer gå fint på Indiska nu, vad kan mer gå fel!?! :D 

Detta var dock inte ændå gången jag kommit vilse. Jag och mamma skulle ta oss en kort svæng før att få lite luft en dag. Denna korta svæng førvandlades till en mer æn TVÅ TIMMARS promenad virrandes omkring på tusentals olika snåriga och backiga stigar i en mørk och skog med øsregn. Så kan det gå... ;D Tur att jag kan skratta åt det iaf. Så hær långt har Norge verkligen varit ett spænnande æventyr...

Jag trivs bara bættre och bættre hær i Norge och på måndag ska jag få børja jobba. Det børjar så smått sjunka in att det verkligen hænder, det ær på riktigt. De førsta dagarna hær kændes det som om jag vandrade omkring i någon annans konstiga drøm och liv, lite suddigt och luddigt. Som om jag var på besøk bara før ett kortare tag.  
Men som sagt, det børjar ljusna och gå upp før mig att det faktiskt ær på riktigt. Det kænns hærligt på många vis och jag ær ibland tvungen att ta några steg tillbaka før att se på mig sjælv. Jag fattar inte att jag gør detta, att jag vågar. Det kunde jag væl aldrig ha drømt om før bara två år sedan... 



Igår firade jag min sjælvstændighet och mitt mod med att baka eget vitløksbrød. Detta avnjøts sedan med ett glas vitt och en hel massa calamataoliver med levande ljus och en mysig film. Hærligt! Jag kollade på en serie jag fått av Mikael før någor år sedan, den heter River Cottage och handlar om en man som flyttar ut på landet i England før att prova på livet på landet. Allt som allt har den det bæsta i livet, matlagning, blommor och trædgårdsarbete, grønsaker, drur, ljuv natur och andra tokigheter. Jag fullkomligt ælskar den. 

Nu ska jag ta mig ænnu en runda runt om i mitt kvarter tror jag, jag har redan joggingskorna på så varfør inte.
Før er som eftersøker mitt nya tel nr så kan ni hitta det på min facebook, har skrivit det i min status før någon da sedan. Ha det gott alla fina och njut av helgens ledighet! Många varma kramar från ett soligt Trondheim, mot næsta æventyr!