Bara Barfotabarn

Ännu en dag att lägga till samlingen. En bra dag trots bankkrångel, allergi och utlandssamtal till diverse myndigheter. Jag har tagit tag i min tripp till Norge på allvar nu och innom kort så kommer jag att ha ett norskt personnr. Hela morgonen och förmiddagen ägnades åt Norge och planering inför min resa. Ännu är det mycket kvar som måste fixas men jag har kommit en bit på vägen. 

Efter mitt ihärdiga arbete beslöt jag mig för att ta resten av eftermiddagen ledig. Jag tog en sväng till Botaniska där jag klättrade och besteg hemliga små stigar och testade hoppkvaliteten på stenarna i den japanska dammen. De klarade alla mina test och krav (alldeles lagom avstånd mellan stenarna, god varriation och estetiskt tilltalande). ;D 
































När jag knatat runt med tankarna i det blå både länge och väl tog jag spårvagnen vidare in till Brunnsparken där banken uppsöktes. Sen knatade jag runt lite i vackra Haga för att få energi och inspiration. Här avnjöts världens godaste fetaostpaj i solen i sällskap av väluppfostrade småfåglar.  









Mätt och belåten drar jag mig sedan vidare till Chalmers där jag möter upp Sara Perers för lite avkoppling på en filt i solen. I vanlig Sara-anda smyger hon sig på mig bakifrån och skrämmer mig. Jag blir stolt över mig själv och min reaktion. Förr brukade jag flyga i luften av dessa små busstreck men nu skrattar jag bara högt och kramar om min barndomsvän. Kvällen avslutas sedan på bästa möjliga sätt. Jag och Sara åker hem till Sarah Åkesson. Hon sitter nöjt och väntar på gräsmattan i sin sericerosa strandstol med en öl i handen och ett leende på läpparna. Jag och Sara breder ut oss i gröngräset på en filt och tar fram en kortlek. Efter ett tag ansluter sig även Hanna M. till sällskapet. Vi sitter där i det sköna gröna ett bra tag och bubblar och pratar medan kortspelandet fortgår. När vädret börjar se allt för dystert och grått ut förflyttar vi oss in för att se på lite fotboll. Jag och Sara är helt överrens om att de spanska spelarna ser klart mycket bättre ut än sina motståndare så självfallet håller vi på dem. När Sara och jag sedan beger oss hemåt regnar det och vi tar skydd i spårvagnskuren mot de tunga dropparna som faller från den skymmande skyn. Det blir en härlig spårvagnsfärd hem mot Kaverös, stadsljus av olika färger glittrar förbi i farten, regnet som slår mot rutorna och det där skönt susande ljudet från maskineriet. Underbart och avslappnande... Jag har nästan somnat då spårvagnen bromsar in på Lantmilsgatan och slår upp dörrarna mot ett regnigt Göteborg.

Jag sitter nu framför datorn i mörkret, efter att med mycket om och men lyckats boka biljett hem till Hedemora. Jag är helt slut av min allergi mot gräs som ännu en gång gör sig ihågkommen. Mitt högra öga kliar hemskt och är nästan bara hälften så stort som mitt vänstra öga, svullet av allergi. Matt, trött men lycklig beger jag mig nu mot madrassen. Dags att sova för imorgon är min sista heldag i Göteborg och det skall självfallet utnyttjas till max. Tack och god natt!