Latte, äcklig kardemummasmörgås och söndag = sant
Jodå, misströsta ej! Även om Leksand är litet så kan man faktiskt köpa sig en liten latte på Noret. Jag och Geite hade turen att plockas upp av Elin och Kristin då vi ännu en gång påbörjat den långa vandringen in till Noret. I flygande fläng befann vi oss så på Siljans café där vi inhandlade varsin rykande kopp kaffe och varsin smörgås. Med ett stadigt tag om latten i handen knatade vi sedan till skolan där vi slog oss ner på en bänk i solen. Det var rent ljuvligt till en början att sitta där i solen. Men som i de allra flesta fall kommer verkligheten ikapp en och biter en i baken när man minst anar. Jag skulle precis hugga in på min fina macka då jag till min förskräckelse, förfäran och totala besvikelse inser att min fina macka i själva verket inte är fin alls. Mackan är pepprad med kardemumma! Ve och fasa, i min värld finns knappast något värre! Katastrofen är nära och det börjar nu bilda sig stora mörka stackmoln omkring mig. Jag skriker ut min besvikelse. Geite reagerar snabbt och instinktivt då hon ser darrningen på min underläpp. Snabb som en vessla byter hon ut min macka mot hennes egen kardemummafria variant. Som värsta supernannyn sveper hon fram, swisch swosch! Jag hinner knappt bli besviken och hinner inte ens leva ut min vrede i fulla drag fören problemet är löst. Jag är tillfredställd innan jag vet ordet av, som ett spädbarn som fått truten tilltäppt med en napp. Faran var över och jag var glad igen. Om inte detta är beviset på sann och äkta vänskap så vet jag inte vad! :D
Sen kom regnet som från ingen stans och påminde oss om att sommaren inte riktigt står för dörren ännu. Vi tog vår tillflykt till skolans datasal. Här sitter jag fortfarande kvar och försöker slingra mig och göra allt annat än det jag faktiskt kom hit för att göra, nämligen skriva klart mitt manus och lägga de sista detaljerna på mitt bildspel till redovisningen. Jag bara orkar inte, vill inte... Om jag tar tag i redovisningen på riktigt så innebär det att jag faktiskt måste inse att skolan går till ända. Jag vill inte, är inte redo att lämna alla fina människor och vänner som Entreprenörskolan gett mig samtidigt som jag inte kan bli mer redo. Konstigt är det, jag längtar ut bort mot nya äventyr samtidigt som jag vill stå kvar och stampa i det gamla fina välbekanta. Mina tankar är dessutom ute på helt andra håll och flackar runt, vart ska jag hamna? Blir det Indiska eller Åhléns, Malmö, Göteborg eller kanske rent av Norge? Jag är rastlös men lugn, allt på samma gång. Kanske borde jag ta mig ut i det ruttna vädret och ta mig en tankerensande joggingtur?!?
Jag vet att jag utan problem kan bli klar med allt idag men som sagt, jag behåller gärna den stickandes offerkoftan på ett tag till och lever i förnekelsen. Saken blev heller inte bättre av pappas kommentar från telefonsamtalet igår. - Men du har ju mer än en hel vecka på dig. Det hinner du ju lätt!
Tack för den pappa, nu kan jag förhala mitt arbete ytterliggare någon timma, eller kanske någon dag. Vi får se om jag orkar stå emot latmasken som gnager inom mig eller inte. Ska erkännas att en lätt ångest kommer över mig då jag ser alla andra som arbetar flitigt omkring mig...
Vi får se, vi får se...
(till er som efterfrågat bilder från veckans brännboll, ha förtröstan. De kommer i sinnom tid)
