Bara Barfotabarn

Jag har precis kommit hem till min trygga lilla vrå i Angelltröa efter en härligt upplyftande joggingtur i ett blåsigt Trondheim. Det riktigt nyper i annsiktet efter den kalla vindens framfart och en frisk rodnad vilar nu på mina kinder. Hösten är verkligen här på riktigt och den sprider sina frostiga andentag omkring sig och bäddar varsamt in Trondheims gräsmattor, gator och torg i vackraste glittrande skrud. Det är så mycket vackerhet överallt att det kniper till lite i magen och svider till aningen bakom ögonlocken på ett lagomt höstvemodaktigt men behagligt och lyckligt sätt.

Hösten är fin på många sätt men den har även sina nackdelar så som morgonis och dimma. Inte det bästa för en cyklist. Numer kommer det nog bli att ta bussen till jobbet, jag vågar inte riskera en olycka i de svindlande och nu även förädiskt hala backarna.

När jag klev innanför dörren till min lilla lya hade jag famnen full av höst. Jag hittade så underbart vackra blad och fröställningar efter vägen att jag inte kunnde hålla mig ifrån att plocka med mig lite höst in. All färgsprakande höstig härlighet står nu och samsas med mina vita rosor på vardgsrumsbordet. I bakgrunden blinkar mina levande ljus till mig och utlovar en skön kväll med behövlig egentid. En rykande kopp te utlovar värme, mys och lite tröst. För det är ju faktiskt så, 
hur mycket jag än myser till det så har hösten en tendens att sluka mig...

Men jag vägrar ge efter för höstdeppen och ser nu till att boka in lite mer träning i vardagen för att hålla den frånvarande.

Men nog om det, nu till teet... ♥ 



Nu till kvällen lyssnar jag till ljuva toner av Yiruma - River flows in You




Vacker fröställning...



Värme, tröst och lycka. Allt från ett brinnande ljus.