Oktober...
Inte ofta, men ibland så kommer det över mig. Den där tröttheten som kommer när hösten är på väg att ge vika för vinterns isiga grepp. Idag var en sån dag. När jag steg av bussen i morse, då hände det. Jag klev rakt i en stor vattenpöl så hela min sko kom under den bruna ytan och fullkomligt dränktes. När jag sedan åter igen höjde blicken såg jag ett stilla regn strila ner över Trondheims gator. I regnet, bland de virvalde små vattendropparna kunde jag urskilja små strimmor av något vitt. Snö? Snö!!! Redan!?! Herre gud! Snökornen må ha varit små, men dock, det var snö! I det ögonblicket, med en dränkt sko i det strilande snöregnet kunde jag inte hjälpa att känna mig lite som den övergivna, trötta och sorgsna husvagnen jag passerade härom dagen.
Som tur är har jag en fin vecka som gått samt en kommande fin helg att luta mig mot som väger upp tråkigheter som detta. Snart är helgen här och jag är redo...
