Blomstrande körsbärsträd och busfrön
Det här är livet, här just nu. Varje minut, varje andetag känns som en dröm. Allt är så fantastiskt fint, nytt och spännande. Nästan varje dag är möter jag nya äventyr. Jag uppsöker nya outforskade plaser, utför nya aktiviteter och allt, all härlighet tycks lirka sig fast runt mitt hjärta lika enkelt och tillfredställande som det är att knäcka ett nykokt ägg eller skorpan på en creme brulee. Jag hinner inte med bloggandet som förr men egentligen stör det mig inte eller ger mig dåligt samvete. Hur kan jag ha dåligt samveta för att jag lever livet och njuter?! Aldrig! Det enda jag känner är att det är trist att jag inte finner tiden att visa alla er där hemma alla vackra ställen och stunder jag upplevt i det sista. Här i krokarna av Stavanger finns det gott om smultronställen och mängder av vackra pärlor. Ni kommer dessvärre inte få med er allt (då skulle ni drunkna i bilder, tro mig!) men många små härliga glimtar och levnadsglädje, pysmysigheter och tokerier utlovar jag.
I torsdags den 21 april lämnade jag och Trine gårdagens festligheter och virvlande dansgolv bakom oss till förmån för en mysig skogstur med vår chef Natasa och hennes fina familj. Dagen inleddes med en bussfärd ut från byn i solsken och värmande lyckoskratt. Ca 20 minuter senare anlände vi hem till Natasa där husesyn, familjebeskådning med tillhörande hjärtliga hälsningar samt en underbar frukost bjöds. Estetiskt vackra nybakade bröd smakade himmelskt och minnde om mammas bergis (även det bröd som bakades flitig av min söta mammis när jag var liten). Efter frukosten spelades fotboll (barfota i gröngräset för min del så klart) och busades det runt ute i hagen/trädgården. Gud så söta ungar, Tea ljuv som en dröm och Daniel, ett riktigt litet energiknippe och busfrö. 
Natasas nygräddade bröd, mmmm!!
Energiknippet själv. :)
Sen var det så äntligen dags, vi packade in oss alla i bilarna och for iväg till dagens äventyr. Ca 30 minuter senare var vi så framme vid "Arboret". En slags promenadvänlig skog som liknar lika mycket på en vild naturpark som en skog. Här matades änder, fikades i solen, doppades fingrar i friska vårbäckar, skuttades på stenar, gapskrattades det vilt av lycka, balanserades över broar, busades bland buskar och blomstrande körsbärsträdträd och doftades på blommor, bland mycket annat. Att få (ja, snarare tvingas till) hålla en söt liten tvååring och vilde i handen (en vilding som dessutom i de flesta fall inte alls vill bli hållen i handen av någon) vandrandes på en knastrande grusstig i solskenet det är livet! Kärlek och livsglädje sipprar ur varje por och hjärtat fladdrar vilt och varmt, ja det liksom skuttar och det gör det ännu lika märkbar som dagens solsmekningar på mina kinder och min näsrygg. Tur att jag har så många fina människor omkring mig som delar med sig av sina familjer, vänner, värme och kärlek då min egen familj är långt borta. 
Hela gänget, en munter skara. :D
Körsbärsknoppar på väg att slå ut.
Glittrande bäckar...
Trinehjärtat! <3
Sötnosarna myser i solen framför en av alla små bäckar.
Efter besöket i parken for vi hem till Natasa igen. Här grillades och lektes loss den sista unns av energi genom fotboll, flygplansflygning (ni vet så där mysigt som när man lyfter upp barnen i luften på sina fötter), vollybollpassningar och grisbollning. Efter denna härliga dag väl hemkommen myste jag runt lycklig på mitt rum.
Tänk att fnitter och skratt från små barn kan ge så mycket glädje...
Underbara dag, underbara liv!
Stor kram till er alla!
// Josefin Piggelin Barfotabarn, solkysst och lyckorusig
