Grasholmen - ett litet äventyr

.
.
.
Som vid så många andra äventyr så startade även detta med ett par piggelinben, en krispig söndag i november...
.
.
.
Grasholmens hamn var utgångspunkt...
.
.
.
Trädens grenar vinkade oss farväl...
.
.
.
...medan måsen brydde sig mindre...
.
.
.
Från Grasholmens hamn kikade vi ut över Stavanger och snart var vi på väg...
.
.
.
Ser man efter noga så kan man på andra sidan vattnet se Vallandstornets topp (vit byggnad iklädd grönt koppartak) som jag bor precis bredvid.
.
.
.
Vart kan denna grind leda tro? På promenad med ett barfotabarn (ett piggt ett desstom) vet man aldrig riktigt vart man hamnar, så var fallet även denna gång. Som om att en liten grind skulle stoppa utforskarlusten! ;P
.
.
.
Rätt ut i vackerheten visade sig grinden leda så småningom, efter lite småtrixande med att skutta på stenar, undvika snikiga rötter och knata på små knotiga halvgömda stigar i skogen...
.
.
.
Rostiga gamla båtdelar, på moss- och stenklädda stränder fläckade med höstblommande ljung... Vackert värre i skymningen!
.
.
.
Vi fann en brant, brant rostig och vinglig gammal stege som ledde upp till något vi inte riktigt kunde se vad det var. Så klart kunde vi inte låta bli att klättra upp och se vad vi annars kunde ha missat...
.
.
.
När vi väl var tillbaka från vårt lilla äventyr vad det mörkt ute och månen hade intagit sin plats på himlavalvet. Gatulyktor och fönsterljus speglade sig i vattnet och skapade den där magiska stämningen man bara kan uppleva i en liten båthamn på en liten ö i höstmörka Stavanger en krispig Novemberkväll...
.
.
.
Precis när vi skulle till att gå in fick vi sällskap av den här "lilla" rackaren. Låt inte klorna och de (av kamerablixten) ondskefullt lysande ögonen skrämma, den var supersöt, snäll och pysmysig. Katten ville inget hellre än att få bli med in i värmen, vilket Joel även lät den få till stackars Sandras förvåning och förtret. ;)
.
.
Det hela var en härlig dag, lugn avslappnad och skön. Mestadels denna dag slackade jag runt i en en svart hoodtröja med "supercoolt" tigertryck på och ett par sköngröna och slitna mjukisbyxor. Det är inte ofta jag tillåter mig själv vara så slapp, inte heller så många gånger jag klarar av det även då jag försöker. Men just denna dag kände jag mig som värsta proffset av slappighet och storkoste mig där jag myste runt i de allt för stora lånade kläderna.
.
Nu är det redan måndagskväll och en arbetsam och strävsam dag på Indiska har avklarats. Jag har storstädat, organiserat, fixat och trixat en hel massa med butikens lager på Kvadrat. Jag gissar att Natasa (chefen) kommer bli glatt överraskad för hon vet ännu ingenting. Hi hi! Visst är det härligt att överraska folk man tycker om!? Även två andra varmhjärtan har fått små överraskningar eller ja en har redan fått idag och en annan har en överraskning att vänta. Men nog om det nu, snart dags att runda av för kvällen och krypa till sängs för att sammla ny kraft till morgondagens utmaningar.
.
Natta alla vackra!
.
//
.
Josefin Piggelin Barfotabarn Partysvensk
.
.
.
.


Kommentarer
Postat av: mamma stina

skoj inlägg om Wahida, hälsa henne så mycket från mej, tänk att Du fattat det där med affirmation, själv har jag fått ett gammalt jättefint slagbord, fast jag nyligen tog bort önskan från min lista. Helt plötsligt en kväll ringer telefonen och en person har ett som "står ivägen". tack,tack!

2011-11-27 @ 13:32:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0