Bara Barfotabarn

Julen har nu kommit med buller och bång till både Indiska och Stavanger by. Jag spurtar runt med glitter i både hår och annsikte och så fort jag får någon minut över kikar jag upp mot taken längs Stavangers härliga smågator och låter mig hänföras och beundras av alla vackra glittrande grangirlanger som blinkar i vintermörkret (visst får man skriva vintermörker nu såhär då första advent gått av stapeln?!). Vet ni föresten hur jäklans härligt det är att hålla ett varmhjärta i handen och vandra mitt i denna härlighet, under stjärnhimlen och granrisgirlanger på kullerstensbelagda smågator? Barfotabarnet innom mig njuter och mitt hjärtdjur spinner av välbehag. Purr, purr...

.

När jag inte har tokigheter som nattbakning för mig med två härliga Joelar och en fin-Fanny så skalar jag 5 kg potatis och dansar loss på Indiskas personaljulemiddag. Mycket har skett sedan sist, mycket sker och mycket fortsätter att ske. Det är full rulle och piggelinen har kvällen till ära slagit följe med Irma och Marja till Elexia och införskaffat sig ett träningskort för att orka ta sig igenom alla utmaningar som denna mörka tid bringar. Jag är redo, garden är uppe och armbågaran är vässade. Banne mig om mörker och solavsaknadsdeppen tar mig, jag vägrar!!! Tanken var att komma igång med träningen redan imorgon, det var i alla fall vad jag sa till personalen på träningscentrat. Men faktum är att jag, under min hemgång slogs av tanken: Varför skjuta upp något till imorgon som jag kan göra idag!? Tanken var tänkt och piggelin Josefin, skorpion och envishetsfröken hade redan bestämt sig. En rask promenad hem och en portion gröt senare stod jag redo på löpbandet. 40 minuter avverkades varpå jag mötte upp Madde i styrkerummet där rygg, mage och armar fick jobba hårt. Just nu är jag hög på endorfiner och tackar för den ljuvliga energikicken jag fick av träningen. Nu ska här bli andra bullar! ;D

.