Ohdi nodi!
.
.
.
Åh typiskt, de hjärtansglada Julia-dagarna flög förbi i en enda glittrande virvelvind. Det har varit helt totalt urmysigt att slå upp piggelinögonen och se att mitt eget lilla söthjärta ligger sussandes bredvid mig. Men som sagt, nu är hon tillbaka i Sverige och med sig tog hon en större del av mitt hjärta. Att jag dessutom sände med henne den fiffiga upfinningen som gör att man kan koppla ihop sina hörlurar och lyssna till samma musik (vet inte vad den kallas), självfallet utformad som ett hjärta, gjorde knappast det tårdrypande avskedet på Sola flygplats lättare. Saknaden blir så mycket verkligare när man precis har umgåtts så tätt, svårare att förneka och dölja för sig själv. Systerkärlek leker man banne mig inte med, det måste vara en av de starkaste krafterna på jorden! <3
.
.
Foton och annat smått och gott från Julias vistelse här kommer säkerligen hitta ut på bloggen snart, jag måste bara leta reda på orken. Jag tror den gått vilse någonstans långt där inne, kanske rent av karta och kompass behövs för att finna ut ur orkeslöshetens dimma denna gång. Mitt uppe i allt så finns det vissa som hävdar att jag ska fylla år också. Hm, förnekelse funkar dåligt eftersom jag på något vis redan råkat gå med på att ha fest här till helgen tillsammans med två till novemberbarn. Hur gick det till?!? Jag hoppas verkligen att orken funnit tillbaka till sin rätta plats tills dess, annars blir det en jobbig helg på fler än ett vis. Jag har nämligen även råkat säga ja till att jobba på lördag, förvisso kunde ingen annan så vad gör man? Det var bara att ställa in lördagens planer, sovmorgonen och allt välbehövligt mys. Så var det med det. Ibland undrar jag om alla andra verkligen alltid har så fullt upp eller om de helt enkelt värdesätter sitt privatliv mer och inte ruckar på planer lika lätt. Innom loppet av en minut hade jag: 1. sagt ja till att jobba. 2. ställt in min välbehövliga och efterlängtade sovmorgon. 3. ställt en en "date" (om man nu kan kalladet det!?). 4. sabbat min festfixartid och kortat ner den från en hel dag med pyssel och trix till någon ynka stresstimme att hinna städa på. Bra jobbat Jossan, bra jobbat!
.
.
Nu har det redan hunnit bli tisdag och kväll. Sjukt trött sitter jag uppkrupen i soffan med Hästi i knät och knapprar på tangenterna. Det känns som om det var en god stund sedan jag bloggade nu, inte så konstigt kanske. Jag har inte prioroterat att blogga eftersom jag haft besök av lillråttan. Som jag skämt bort henne! Vi snackar hår- och ryggkli, inbakade flätor flätning, restaurantmiddagar, visning av diverse smultronställen och så vidare och så vidare... Saker att blogga om finns det gott om men orken tryter beroende på än det ena än det andra. Det är inte ofta jag är trött men det visar sig tydligen att även piggeliner behöver sin skönhetssömn. Ikväll ska jag bara slappa i mitt eget sköna sällskap med tända ljus och kanske (om jag orkar) läsa vidare i "Hjärtdjur". Som jag behöver denna egentid! Det står inte på förren det är ny vecka igen. Imorgon kommer Trine hem till mig, jag ska bjuda på middag, på torsdag har jag fika inplanerad direkt efter jobbet och sedan blir det bowling och Joel två gånger upp på fredag, sen är det lördag och extra jobbdag som sedan toppas med fest hos mig. Puh, är redan helt slut. Hur ska detta gå!?
.
.
Nu mot sängen! Natta//
.
Josefin Tröttelin
.
.
.
Kommentarer
Trackback
