Bara Barfotabarn

.

.

.

Det är söndagsmorgon och efter en helt fantastisk helg i mysighetens och vänskapens tecken sitter jag nu på en balkong på Grasholmen uppkrupen i en solstol, med en varm flecefilt virrad runt kroppen. Jag låter mig badas i morgonsolens strålar och njuter av all vackerhet som finns omkring mig. De vitmålade trähusen som sträcker sig mot himmelen och möter den glittrande solen i en varm omfamnande morgonhälsning. Prasslande löv som bjuder upp till virveldans längst de folktomma små gatorna. Runt omkring flyger måsar och skränar, men bara så där lagomt mysigt högt och jag tar en stor klunk ur den gröna ikea-koppen med earl grey-te. Tänk att det kan vara så fint att bara sitta, göra ingenting, känna hur kroppen vaknar till liv och att se en ny härlig dag tar form.

.

.

.

.

En kall vindil leker i min nacke och jag drar den lånade hoodtröjan tätare runt kroppen. Ibland kan jag faktiskt glädja mig över min otekniska natur, att jag inte lyckades slå på en vettig kanal på husets tv (varken med någon av de tre dosorna) rör mig inte i ryggen, vem behöver tv när naturen, havet och all dess skönhet finns precis utanför knuten!?

.

.

.

.

Nu klingar klockspelet från Domkyrkan någonstans i bakgrunden och en stor färja passerar förbi under den stora Hundvågsbron där jag promenerat så många gånger förr. Piggelinen innom mig njuter och barfotabarnet likaså när jag sträcker på benen och vickar på tårna i de mysvarma fårullstofflorna. Vissa morgnar är allt som behövs en solstol, en kopp te, solsken, en lånad hoodtröja och ett par mystofflor...

.

.

.

.

// Josefin Piggelin Barfotabarn

.

.

.

.

---