P-stav och pannkakshav
Förra tisdagen hade jag tid hos läkaren (efter bara 2 månaders väntetid!!!) Resultatet blev en bedövningsspruta, ett raskt tvåminutersingrepp och ett jätteplåster på överarmen. Huff och hu! Nu är det iaf gjort, p-staven sitter på plats och ska där förbli i hela 3 år. Det är skönt att det håller så länge men ända ganska så sjukt, tänk vad man utsätter kroppen för ändå...
Lite senare mot kvällen, efter avslutat arbetspass med en ömmande arm och en surmulen min fann jag till min förvåning 4 missade samtal och ett sms på min mobil. Det var världens sötaste Bettan som bjöd in mig till pannkakskväll. Lite gladare i hågen susade jag så vidare i höstkvällen med buss nr 2 nästan hela vägen hem till Bettan på Kampen. Där bjöds en tröstande varm famn, pannkakor och tända ljus. Vi myste ner oss i soffan som så många andra gånger förr och såg på 2 avsnitt av "Sex og Singelliv". Hon kan hon den Bettan! Tänk att det finns så fina människor som plockar upp en när man faller och som tröstar när det blåser omkring en och när det ömmar i kroppen på allehanda konstiga ställen. 
Surmula... :P
Pannkakor, "Sex og Singelliv", levande ljus och vänskap. Allt man behöver i livet!? ;) (Den lilla "hand-skålen" i zink med ljus i har Bettan fått av mig då hon fyllde år, självfallet inhandlad på världens bästa butik Indiska)
Nu såhär en vecka senare har mitt megaplåster bytts ut till ett aningen mindre. Nu pryder delar av Muminfamiljer min blålila överarm och skänker tröst och glädje. Mumintrollen är bra de, nästan lika bra som Bettan. Men bara nästan... ;)
