Bara Barfotabarn

.

.

.

Igår, lördag den 11 februari begav Marja, Fanny, Joel, Joel nr. 2 och jag oss ut på tur, till Trollerna! Det stektes ägg, kokades varm choklad och packades matsäck. Det härjades runt till allt för peppiga och konstiga låtar och skakades rumpa, sen bar det av! Vi tog buss nr. 1 mot Hundvåg och deras omtalade (av oss svenskar i alla fall) Trollskog. Vi visste inte riktigt vad vi hade att vänta oss, Joel nr. 2 hade vid ett flertal tillfällen passerat den mystiske och tilldragande skylten på väg till och från jobbet och så igår var det så äntligen dags att slå en hål på bubblan av förväntning. Vi trotsade småregnet, halkan och kylan denna gråkantade dag och bestämdes oss för att visst måste det väl ändå ligga något i talessättet: "Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder"!?! Fullt påbyltade från topp till tå, fnitterfnissiga och förväntansfulla skuttade vi så av bussen och inledde vår tur ut i Hundvågsnaturen...

.

.

Skylten som hälsar en vid vägkanten.

.

.

.

Under vår lilla tur kom vi ut på en typ av strand, kantad med småsten och svarta klippblock. I en av pölarna på stranden fann vi denna kravlandes runt. Den var vid högsta grad levande och vi lät oss nog alla äcklas och förundras av dess makabra och provocerande utseende. Denna "mask" hade nämligen små "hakar" långs hela kroppen. Kanske hade vi funnit en ny art...?

.

.

.

Jag och Joel, båda glada på sina egna sätt. ;)

.

.

.

.

Det var inte slut på fyndigheter här inte, nog för att det hade räckt gott och väl med den konstiga masken. Vi snubblade plötsligt in på ett område med bunkrar som de andra så klart fann sig obligerade till att utforska, så blev det så klart. Det tog inte långa stunden innan Joel nr. 2, Marja och Fanny funnit sin väg in i bunkern. Jag fångade Marja och Joel på bild då de kikade ut från en liten glugg. Jag tänkte först inte gå in utan väntade snällt utanför, men så visade det sig att bunkern hade massor av små gångar som löpte kors och tvärs och då försvann även den andra Joelen in i läskigheten. Jag  stod själv kvar och grunnade, ska jag... Men jo visst, man vill ju inte gärna stå ensam kvar och frysa i kylan. Plötsligt var även jag inne i bunkrarna och kröp runt i trånga, läskiga mörka gångar. Hu!!!

.

.

.

Det var nog bara jag som tänkte mig om både en och två gånger innan jag inträdde bunkern. Är detta verkligen lov!?! Jag tycktes tala för döva öron, bunkern och dess hemligheter hade redan hunnit sluka mina vänner. Ingen annan tycktes uppleva det hela som obekvämt eller läskigt, Joel var i alla fall glad. :)

.

.

.

Jag lyckades fånga några fina bilder på lite tagging inne i bunkern, det gjorde mig lite mindre rädd och bister till modet.

.

.

.

Denna bild är fotad inne i en av gångarna där det sipprade in lite ljus från ett rostigt galler i taket. Skummelt!!!

.

.

.

.

En av gångarna ledde oss ut till denna plats. En gammal soffa hade placerats med ryggen mot bunkern för att öppna upp mot den vackra utsikten över havet. vi fann även spår av brasor och där fanns även någon konstig typ av selar, bältesremmar med spännen på. Läskigt! Undrar vad de var avsedda för. Mitt mod sjönk lite och rädslan kröp sig å mig igen, tänk att jag ska vara en sån liten räddhare! Det hela blev heller inte bättre då Joel nr. 2 plötsligt slogs av den briljanta ideen att gömma sig i ett mörkt hörn och hoppa fram precis då jag passerade. Mitt hjärta slog hårt och snabbt, som om det skulle hoppa ur själva bröstkorgen. Mitt skrik av rädsla ekade i bunkerns mörka rymd och jag sprang åter ut i ljuset, till rummet med soffan. Väl ute i det trygga ljuset igen så hämtade jag andan medan en ångerfull Joel nr. 2 ångrade sitt lilla bussträck och kramades förlåt. Efter mycket trug och några djupa andetag lät jag så det tärta mörkret och bunkerns skrämmande tystnad sluta sig om mig igen. Gissa om det var skönt när jag väl tagit mig ut ur hemskheten igen...

.

.

.

Gänget, från vänster: Joel nr. 2, Fanny, Joel och Marja.

.

.

.

Rätt så fina och häftiga kontraster med all tagging och den slitna soffan.

.

.

.

Efter avstickaren in i bunkern tog vi oss tillbaka till Trollskogen och dess mysiga träd. Vi slog oss ner i ett vindskydd och avnjöt vår picknick. Gud så gott det var med varm choklad efter våra strapatser! Joel nr. 2, Marja och Fanny sitter nöjda och glada, knaprar digestive och sipar den varma drycken.

.

.

Även Joel njöt av den medhavda matsäcken även om han på denna bild ovan ser något skeptisk ut. Här har vi nämligen precis upptäckt att vi inte är ensamma i det lilla vindskyddet. En oskyldig liten spindel dinglade snällt i vinden framför Joel nr. 2:s huvud...

.

.

.

Mmmm, matsäck!!!

.

.

.

Mysigt värre var det att sitta nära, nära. Dricka kaffe och varm choklad och låta värmen åter komma till våra kalla kroppar.

.

Det var ett något tröttare gäng som åter tog bussen in till Stavanger efter turen i Trollskogen. Tänk så skönt det ändå är att bara vara ute i det fria, känna luften i lungorna och bli så där härligt avslappnad som man bara kan bli av en dag spenderad i rörelse ute i natur och mark. Jag älskar doften av skog och virvlande vindar som sitter kvar i håret, inte undra på att resterande tiden av detta dygn fortsatte i samma sköna avslappnade anda. Underbart!!!

.

Det var turen till Trollskogen det mina vänner, hoppas ni njöt av upptäcksfärden. Det gjorde i alla fall vi! :)

.

.

God helg folkens! <3 //

.

.

Josselini

.

.

.

.

.

.

---