Back...
.
.
Back to life, back to reality?! Ja ibland kan man undra. Tillbaka i Stavanger är jag i alla fall och har så varit sedan i torsdags natt. Min korta veckotripp till Svea är över och i vanlig ordning efter besök i lilla Hedemora är både tankar och känslor som ett enda stort virrvarr. Det tar på krafterna att störtkracha rätt in i Hedemoralivet bara för någon dag, inte undra på att jag spenderat mestadelen av helgens alla timmar ihopkurad under mitt fluffiga duntäcke i sällskap av bland annat frossa och magont. Som tur är så har världens sötaste Joel varit här och hållt mitt skräpiga och skröppliga skal sällskap. Han har inte bara hållt mig sällskap, bunkrat upp med filmer, tänt ljus, hämtat tofflor och fått mig att dra på smilbanden denna helg utan även tvingat i mig av sin hemlagade kycklingsoppa samt en och annan verktablett. Han är fin den där Joelen. Fina är även mina två söta småsystrar som på fotot ovan välkomnar mig hem till Sverige med pompa och ståt. Hemmalagad banderoll fylld av alla mina tokiga smeknamn och ett ihärdigt tutande, jag kan inte komma på ett finare och mer hjärtligt sätt att välkomnas på. <3
.
.
.
.
.
.
Nu har det hunnit bli söndag och kväll, 15 januari. Jag har efter Joels kurerande och ompysslande repat mig drastiskt och är precis hemkomen efter mysmiddag/kaffedrickande med Irma, Fanna, Malin och Madde på restaurant Sting (belägen precis runt hörnet av mitt hus). Det är härligt att vara tillbaka, härligt att vara HEMMA. Det var rent underbart att återigen sitta med några av Stavangers skönbönor och bara dela, samtala, fnittra och finnas till. Vänner, vad vore livet utan dem!? På tal om vänner så har jag imorgon en skypedate med självaste Ingrid från Trondheim inbokad. Det ska bli galet härligt att få lite kvalitetssnack med en av världens mesta, bästa, färgsprakande, multigestikulerande och ironika mästare. Längtar... <3
.
.
.
Jag och Ingridhjärtat! <3
.
.
.
Har ni förresten tänkt på att distans ibland faktiskt kan föra människor närmare varandra!? Efter hemkomsten från Sverige känns det som jag kan se saker och ting lite klarare. Det känns fint, glittrigt och regnbågsskinande min trötthet till trotts. Visst kan livet vara hårt, tungt och sjukt overkligt ibland men det är då man får fokusera på och komma ihåg alla fina människor man har glädjen att ha runt omkring sig. I min värld så trumfar alltid kärlek hat, så är det bara!
.
.
Nu har jag krupit upp i sängen och småpysslar med lite ditt och datt med en varm "Hästi" liggandes i knät. Om en liten stund ska jag fortsätta resandet i boken "Vips så blev det liv" skriven av Bob Hansson, denna bok som jag till min glädje och lycka fick av sötsystern Karolina nu under min Hedemoratripp. Världskön bok med massor av tänkvärda funderingar och åsikter. Det blir en skön kväll mina fina!
.
.
Kärlek till er alla där ute i kvällsmörkret! <3 //
.
Josselin
.
.
.
.
.
.
Kommentarer
Postat av: julia
skönt att Du mår bra igen, hoppas att det inte dröjer så länge tills vi ses igen, har Du berättat för Joel att våren i Hedemora är fantastisk? Borde inte han följa med hit o kolla? Kram mamma.
Trackback
