Bara Barfotabarn

 

 

 

Det är tidig tisdagsmorgon på Grefsenveien 21 i Oslo och jag har precis fått iväg en trött Joel till jobbet. Det är inte lätt att komma upp tidigt på morgonen i höstmurret som råder, särskilt inte för tröttmössan Jöl. Eftersom jag själv hör till den typen som har svårt att somna om så sitter jag nu i mörkret och surfar runt på olika sidor och läser om olika kroppstyper och vilken träning samt kost man bör följa. Det verkar inte bättre än att jag hör till kroppstypen "Endomorf", den kroppstypen som tydligen har lätt att gå upp i vikt och lagra fett. SURPRICE!!! ;P Jag försöker att känna någon form av glädje och tröst i det faktum att om jag levt på stenåldern hade jag varit det självklara valet hos en partner, jag är en överlevare. Tyvärr tycks det lilla knepet och vinkeln att se saken på hjälpa föga. Jag är så trött på att gå upp och ner i vikt att jag bara vill spy på allt! Efter all träning jag gjort de senaste åren så känner jag min kropp bättre och blir så klart också mer medveten om jag gått upp i vikt, även om det inte rör sig om så mycket. Tack och lov känner jag vid ett tidigare skede nu om det börjar gå ut för och kan därför sätta in åtgärder tidigare.

 

Igår skrev Joel och jag äntligen in oss på ett gym som ligger blott ett stenkast från vår lägenhet, en kort uppförsbacke och så är man där. Det står på hemsidan att de till och med har ett eget tjejgym så man kan träna ostört och tryggt. Jag har aldrig tränat på ett tjejgym och har svårt att bestämma mig för om jag tycker det är bra eller ej. Det låter bra tror jag, eftersom jag ofta tränar för mig själv och det är skönt att känna sig trygg om man är där sent på kvällen och så. Men samtidigt känns det trist att behöva hålla till i ett separat träningsrum för att man är tjej just för att få träna ostört och tryggt. Har vi inte kommit längre?

 

Vi får se, kanske slipper jag det nu när Joel köpt träningskort han med. Det ska bli spännande att träna ihop på gym, det blir något nytt för oss båda. Det ska bli skönt att komma igång med träningen igen på riktigt, jag var ju så igång i sommras och vill inte tappa allt det gett mig. Nu jäklar är det slut på ursäkter, jag vill se resultat och då får jag allt jobba för det. Jag låter mig inspireras av syster Pernilla som gjort sånna otroliga framsteg med hjälp av sin pojkvän, personliga tränaren Marwin samt sitt hårda slit en längre tid nu.

Uppföljning kommer...